I måndags sa Hamas ja till en vapenvila. Israel svarar med en invasion, eller snarare att inleda sin beslutade ockupation av Gaza stad. Det är inte fred man vill ha. Det borde vara uppenbart för alla vid det här laget, oavsett hur mycket Israels ambassadör i Sverige, Ziv Nevo Kulman, får sitta i SVT:s ”30 minuter” och upprepa krigspropaganda om att Israel gör vad de måste göra och att ansvaret helt ligger hos Hamas.

Jag har länge hemsökts av ett inslag i Sveriges Radio från det belägrade Jabaliya i norra Gaza från november 2024. Ahmed Tafesh heter mannen som beskriver förödelsen. Brunnar förstörda, träd uppdragna med rötterna, till och med fåglarna är döda. Lukten av blod och förruttnelse från liken strödda längs gatorna. Ahmed säger att belägringen, hungern och våldet är på en skala han inte trodde var möjlig.

Det är just de orden som fortfarande ringer hos mig, att han inte trodde att det var möjligt. Det var nio månader sedan. Det finns inte ord för allt som hänt sedan dess. De senaste veckornas flygbilder av Gaza visar en förstörelse som jag inte heller trodde var möjlig. Eller mer precist: jag trodde inte omvärlden skulle låta de väldokumenterade krigsbrotten gå så här långt.

Jag undrar om han lever idag, Ahmed?

Och vilka röster som hans kommer nu komma ut från Gaza stad? Vad innebär invasionen? Mer förstörelse, dödande,........

© Göteborgs-Posten