Regnet faller över Långedrag, ett milt regn i mars. Göteborgsdimman sveper sin stora labb över Rivöfjorden, suddar ut alla konturer.

Vi gör som alla andra på bryggan, stannar till vid det rostfria stativet med den rektangulära boxen på toppen. Ovansidan består av någon sorts glas, man kan se alla detaljer där inne. Kablar, reläer, stålrör, kopplingsplintar och i centrum en deltavinge i Sjöräddningssällskapets starka signalfärg.

Kvinnliga fyrvaktare är ovanliga i Sverige, jag känner bara till några få.

Kvinnliga fyrvaktare är ovanliga i Sverige, jag känner bara till några få.

Man ser verkligen ingenting av Rivöfjorden idag. Men jag vet att Gäveskärs fyr står nästan rakt ut till vänster och tvärsöver vattnet, tusen meter från Älvsborgs fästning, ligger Knippelholmen, platsen för GP:s historiska fyr i mars.

Gäveskär och Knippelholmen, två fyrplatser förenade i ett märkligt fyrvaktarliv som saknar motstycke i landet. Allt började på Gäveskär när Leonard Samuelsson blev fyrvaktare på ön. Med fanns hustrun Olivia. Efter några år gick flytten till Knippelholmen lite längre in i leden mot Göteborg.

Leonard dog i spanska sjukan på Knippelholmen efter ett kort tag, Olivia blev kvar i fyrhuset på ett rum och kök tillsammans med döttrarna Karin och Elsa. Fru Samuelsson tog över tjänsten, blev kvinnlig fyrvaktare i nästan 30 år.

Även på 1940-talet ansågs det ju ändå rätt märkvärdigt med en kvinnlig fyrvaktare på en isolerad holme med två hemmadöttrar i evigheter. Radiotjänst skickade alltså dit sin stjärnreporter Lennart Hyland för att förmedla historien om de ensamma kvinnorna på fyrholmen till alla lyssnarna.

Idag återstår bara stengrunden av Knippelholmens fyr byggd 1890. På Gäveskär är allt bevarat, en underbar fyrplats från 1866 med byggnader i absolut toppskick genom ägaren Lars-Göran Itskowitz omfattande renovering. (VG 23 07 08)

Kvinnliga fyrvaktare är ovanliga i Sverige, jag känner bara till några få. VG-läsaren Eva Isaksson berättade om en för mig i samband med vårt besök på Vinga. Det var hennes mormors morfars mamma Annika Eriksdotter som var fyrvaktare på ön1843. Hon var fyrvaktare på den gamla Vingafyren, en ganska kort sak i gråsten från 1841. Kanske var Annika Eriksdotter landets första kvinnliga fyrvaktare.

Anna och Nikolina Fjellson på Lilla Kornö skötte fyren på Bläckhall tvärsöver sundet. Idag står fyren med tårna i vattnet men tidigare låg fyren högst upp på berget, en svår klättring för Kornökvinnorna med tunga oljedunkar en gång i veckan.

Systrarna Lydia och Augusta tog hand om Lekskärs fyr lite söder om Marstrand när den drevs med veklampa. De kallades ”Vannholmstöserna” även som 80-plussare och rodde som inga andra. ”Det var två havsörnshonor med klorna om årorna” noterar en starstruck Evert Taube när han möter töserna i grov dyning väster om Klåverön.

Inne i den minimala fyren på makalösa Stångehuvud finns idag en kopia av fyrlampan, ett slags fotogenlampa med roterande mässingcylinder. På insidan av dörren har man monterat porträtt av fyrvaktarna. Det är stora skägg, spretiga mustascher. Och Maria Erika Persdotter längst upp till vänster. Hon sticker ut, var första fyrvaktaren på ledfyren Stångehuvud 1890. Bilden är väl lite märkt av den fuktiga fyrmiljön, men jag tycker allt det är en mycket tuff dam som möter min blick.

Klövskärs fyrhus på Sotefjord stängdes ner och då flyttades huset till Hållö, helt i linje med Lotsverkets ekonomiska profil. När vi passerade huset på väg upp till fyren tillsammans med ordföranden i Föreningen Hållö Fyr fick vi reda på att Blenda Waldner blev vikarierande fyrbiträde på Klövskär, ännu en i raden av kvinnor som skötte en fyr.

Marianne Brus, Sveriges sista kvinnliga fyrmästare, arbetade på Understens fyr 3 mil öster om Öregrund i Södra Kvarken. Understens fyr har landets näst högsta fyrtorn på 39 meter, bara drygt två meter lägre än Sveriges högsta fyr, Långe Jan på Ölands södra udde.

Ett samtal sent en februarikväll gjorde Understen sällsynt levande för mig. Det var vår son som ringde från isbrytaren ”Atle” som bröt en ränna i seg, halvmetertjock is uppe i Bottenhavet. Det var kort innan han skulle gå på nattpasset uppe på bryggan och samtalet gled in på den stora fyren i Södra Kvarken.

– Jag har varit iland på Understen, fyren ligger långt ut i havet, när jag jobbade med sjömätningen. Vi skulle montera en basstation på ön, det var ett tag sen. Vårt sjömätningsfartyg Jacob Hägg kom inte in till bryggan så vi fick vi ta arbetsbåten in med grejerna. Fyren var ju avbemannad, trodde ön var helt öde. Det var mörkt, det regnade som tusan. Då kommer en kvinna rusande mot oss i sydväst och regnställ. Vad gör ni!? ropade hon. Hon skrämde ju slag på oss. Hon hette Marianne Brus, berättade att hon hade varit fyrmästare på Understen, Sveriges sista kvinnliga fyrmästare. Hon bodde kvar på ön, nu i ett nytt jobb för Försvaret. Sen fick vi kaffe uppe vid fyren. Ja, Marianne Brus glömmer du inte i första taget.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Här möts dikt och verklighet (och ett och annat spöke)

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Världens gång

Den gamla staden ligger under Gamlestan

Sara Kadefors: Jag har ont i fötterna (och jag vägrar att lyda ortopeden)

Kristian Wedel: Detta är min stora upptäckt om svensk historia

Johan Wanloo: Det är roligt att vara sparsam

© Göteborgs-Posten