I skrivande stund befinner jag mig på en idyllisk skärgårdsö och sjuder av indignation. Inte över platsen jag befinner mig. Nej för fan, här är underbart. Orsaken till min pysande harm är att folk verkar ha glömt hur det här med svensk industrisemester fungerar.

För här i Sverige packar man sina väskor och reser i väg till sina sommarställen för att under några veckor uppleva lite sämre levnadsstandard än man är van vid. Som man gjort i alla tider! Man diskar för hand. Man går utomhus för att få bättre täckning. Man stoppar undan suget efter en salted caramel islatte tills man är tillbaka i stan. I stället för bio, konserter och TV-spel roar man sig med kubb, raska promenader och kristen allsång i hamnen. Man undrar om den där mystiska doften i hallen helt enkelt är hur gamla hus luktar eller om en sork krupit in i väggen och dött. Och man gillar det.

Här på ön finns en enda affär vilket kräver viss planering. Vill du få tag på snus och kexchoklad efter kl 18 måste du ta båten till fastlandet eller helt enkelt bekämpa dina begär tills........

© Göteborgs-Posten