Det sägs att historien aldrig upprepar sig, men att den rimmar. Något liknande kan nog sägas om kollektiva trauman.

I veckan hade franska ”De levande” premiär på SVT Play, en dramaserie i åtta delar om massakern på Bataclan hösten 2015. Det som skiljer den från andra närbesläktade serier – och faktiskt gör det till en stor skildring – är att den inte främst intresserar sig för själva natten för tio år sedan, utan för tiden efteråt.

I ”De levande” följer vi en grupp människor – som alla hölls som gisslan under attentatet – och deras försök att återinträda i livet. Det är på många sätt en sorts provkarta över posttraumatiska stressreaktioner. Kampen mot skuldkänslorna över att ens ha överlevt, de påföljande panikattackerna, mardrömmarna och oförmågan att gå vidare.

Men det som framför allt präglar ”De levande” är respekten för materian. Sekvenserna inifrån Bataclan som gestaltas via återblickar hanteras genomtänkt och sparsmakat – ungefär så långt från serieskapare som Ryan Murphys........

© Göteborgs-Posten