Man ska vara försiktig med att recensera debatter – debatterna om debatterna var kultursidornas stora gissel på 2010-talet. Men det finns något besynnerligt i att senhöstens sammandrabbningar om W. David Marx bok ”Blank space” och den så kallade ”poptimismen” – anförd av bland andra Expressens kulturchef Victor Malm, SvD:s Andres Lokko och Essy Klingberg och vår egen Johan Lindqvist, alla tänk-, läs- och aktningsvärda på varsina sätt – i så hög grad kommit att kretsa kring frågor som kvalitet, kön och god smak.

Man behöver inte gå särskilt många decennier tillbaka i tiden för att en diskussion av det här slaget skulle ha hamnat i helt andra slutsatser än de nu torgförda – nämligen i en kritik av det ekonomiska systemet. Allt annat var tjafs om detaljer i överbyggnaden.

Kanske kan det ses som en sorts kapitalismens seger över tanken. För det mesta som W. David Marx – efternamnet är en lycklig slump – dissekerar i sin omsusade jeremiad ter sig snarare som grundläggande systemfel än begränsade kulturella fenomen. Och sådana kan nog varken åtgärdas med läslistor, återupprättanden av kritikerns status eller att vi slutar skriva om Taylor Swift – hur hög vår tilltro till kultursidorna än är.

I W. David Marx märgfulla tillståndsbeskrivning ser man tvärtom ofta Mumindalens Mårra framför sig, i profitens skepnad. Allt som hon – och kommersialismen, konsumismen och kvantifieringen – drar fram över fryser till is. Kulturen, tekniken, idéerna. För att stoppa den........

© Göteborgs-Posten