Varför känner man sig så hemma i Sonja Åkessons dikter? Svaret står faktiskt att finna redan i hennes första diktsamling, ”Situationer” från 1957, och det från allra första stund. Här möts vi nämligen av ”Skärvor av en svit” – och det är i dessa skärvor, i det ofullkomliga och i det låga, som vi hittar antihjältinnan Åkesson, född för 100 år sen i dag.

De första verserna i sviten är både välkända och omisskännliga:

Sonja Åkesson föddes den 19 april 1926 i Buttle på Gotland där hennes pappa var stationsvärd. Vid 25 års ålder lämnade hon landet för staden: hon flyttade till Stockholm, där hon förutom att förvärvsarbeta tog en kvällskurs i modern lyrik.

Hon hade ingen högre utbildning, hade lämnat man och barn (barnen kom efter) och fick ett nytt barn, en liten son som dog tragiskt i leukemi vid tre års ålder.

Men Sonja Åkesson började skriva. Och som hon skrev! Poesi, prosa, dramatik, dialoger, både ensam och så kallade tillsammansdikter med sin tredje make Jarl Hammarberg-Åkesson.

Hon var med i tv och reste runt i buss, hon läste ensam och tillsammans med andra, på fängelser bland annat. Åkesson levde på sitt skrivande. Inte ett liv i överflöd – men dock.

Och ända in i det sista skrev hon, gärna med en cigarett i handen och ett överfullt askfat vid sin sida.

Den antologi med hennes dikter som utkommer i dag omfattar 11 böcker och spänner över 20 års tid,........

© Göteborgs-Posten