Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) vill förbjuda fula skolor. Det säger hon i en intervju med Expressen (3/3). Förslaget sablades genast ned av de rödgröna partierna som mötte det med hån. Längst gick Centerpartiets utbildningspolitiske talesperson, Niels Paarup-Petersen, som raljerade om att han ville ha enhörningar i klassrummen och undrade om ministern ”tappat det”. Hans kollega från Vänsterpartiet, Isabell Mixter, tyckte att man i stället borde förbjuda ”inkompetenta utbildningsministrar”.

Bägge ställde de Liberalernas förslag mot att satsa på fler lärare och bättre undervisning. Men detta är en i grunden falsk motsättning. Form spelar roll. Skönhet spelar roll. Det vackra har ett värde och en symbolisk betydelse. Barnen förstår detta bättre än många vuxna. Att en del politiker inte gör det beror nog på bristande fantasi och känsla. Men det kan även förklaras med den teknokratiska och i grunden anti-humanistiska ideologi som kommit att genomsyra det svenska samhällsbygget under efterkrigstiden.

Den modernistiska arkitekturen, speciellt som den kom att ta sig uttryck från 1960- och 1970-talen, avfärdade utanpåverket. Byggnader skulle vara avskalade och funktionella. Det gick hand i hand med en förvriden syn på jämlikhet där alla helst skulle bo lika fult. Det fanns förespråkare som ville riva ned all gammal sekelskiftesbebyggelse i denna andra.

Men det finns en anledning till att bostadsrätter i gamla sekelskifteshus ofta är de dyraste på marknaden. Och på samma sätt säger det något om hur högt man värderade utbildning att skolhus från den tiden, då de byggdes som pampiga palats eller medeltidsinspirerade borgar. Detta är inte oviktigt. Varför skulle inte fler barn få tillbringa sina skoldagar i vackra byggnader?

Skolministerns förslag går inte ut på att riva alla 1960- och 70-talsskolor i Sverige utan om att ställa krav vid ny- och ombyggnation. Hon ska en eloge för att hon tar strid för det. Ett statligt krav är troligt det enda som kan få kommunerna att uppvärdera estetiken.

Som Timbros förläggare Andreas Johansson Heinö påpekade i kommentar handlar skolministerns förslag om att höja skolans status och komma ifrån en industrilogik där skolverksamhet ska bedrivas kostnadseffektivt utan några andra hänsyn. Kritikerna gör bort sig som inte förstår detta.

Den moderna föreställningen att skönhet bara skulle var en social konstruktion är troligen felaktig. Det krävs snarare en rejäl dos indoktrinering för att tycka att en 1970-talsbarack är likvärdig Schillerska gymnasiet.

Det här gäller även universitet och högskolor. Uppsala och Lund har en stor tillgång i sin äldre bebyggelse. Stockholms universitet i Frescati är kanske skräckexemplet på motsatsen. Man tänker annorlunda i en sjukhuskorridor än i ett 1600-talshus. En miljö som präglas av enformighet, storskalighet och utbytbara moduler signalerar att människorna som vistas där också är enformiga och utbytbara.

Vackrare skolbyggnader är ingen oviktig byggsten för att lyfta svensk skola.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Ledare

Per-Ola Olsson: IT är ryggraden i vårt samhälle – ändå skyddar vi den inte

Adam Cwejman: Islamvänstern samlas i sitt stöd för regimen i Iran

Håkan Boström: Använd inte cyklister som krockkuddar mot bilismen

Håkan Boström: Reformism bättre än revolution i klimatpolitiken

© Göteborgs-Posten