Viktor Orbán har styrt Ungern de senaste 16 åren med ett fast grepp om makten. Efter helgens parlamentsval tvingas han att lämna ifrån sig makten. Det är goda nyheter. Både för Ungern och Europa.

Orbán var i väst främst känd som en tongivande högerpopulist och nationalkonservativ politiker. Men det är numera mainstream i hela Europa och inte minst i Öst- och Centraleuropa. Det var inte heller därför han förlorade valet. Väljarna hade tröttnat på hans maktmissbruk och försök att med en ihålig retorik skyla över missgrepp på hemmaplan. Ungrarna har inte fått det bättre på senare år.

I början gick det bättre. Viktor Orbáns politik var länge populär i Ungern, han blev trots allt omvald ett flertal gånger. Men makten blev alltmer hans ledmotiv. Han gynnade sina egna, både ekonomiskt och politiskt, såg till att dominera medielandskapet och ändrade valreglerna så att det skulle gynna hans eget parti Fidesz. Han tog politiska strider mer efter behovet att piska upp stämningar än av övertygelse, bedrev massiv skrämselpropaganda och utmålade gärna sina politiska motståndare som landsförrädare.

Internationellt blev han uppmärksammad för sitt tydliga motstånd mot att ta emot migranter från Mellanöstern i samband med flyktingkrisen 2015. Där var han snarast före sin tid. Han lyckades också med konststycket att ta strid mot EU samtidigt som Ungern var en av de största nettobidragstagarna från Bryssel. Man kan diskutera hur klokt det var av EU att låta Orbán komma undan med att underminera rättsstaten i Ungern. Men EU-ledarna, och inte minst Tyskland, ville inte riskera att Ungern skulle röra sig ännu närmare Ryssland.

En del i Orbáns strategi var nämligen att odla allt intimare band till både Kina och Ryssland för att på så sätt minska beroendet av EU och stärka landets förhandlingsposition. Det är en viktig förklaring till hans benhårda motstånd till Ukraina. Orbán gick dock till sist för långt. Inte ens ungrarna uppskattade hur nära lierat landet blivit med den forna ockupationsmakten i Moskva.

I mars avslöjades hur Ungerns utrikesminister till och med stått i direkt telefonkontakt med sin ryska kollega i samband med EU-möten. Ur ett europeiskt perspektiv kan Orbáns regering betraktas som rena femtekolonnare. Orbáns ambition att vara en internationell maktspelare bidrog till hans fall också på det sättet att han blev allt mindre intresserad av ungrarnas vardag.

Men mest avgörande var att Orbán i den 45-årige Péter Magyar fick en motståndare som kunde utmana honom på allvar. Den samlade ungerska oppositionens svaghet har nämligen varit en huvudförklaring till Orbáns långa maktinnehav.

Péter Magyar tillhörde faktiskt Orbáns Fideszparti så sent som för bara två år sedan. Han hoppade av efter en uppmärksammad skandal som hans tidigare fru, tillika Ungerns dåvarande justitieminister, formellt blev ansvarig för. En statstjänsteman benådades av presidenten för att ha försökt förhindra avslöjandet av sexuella övergrepp på ett ungdomshem för pojkar. Skandalen satte fingret på Orbánregimens hyckleri och korruption. Trots allt tal om familjen och kristna värderingar var man beredd att benåda en av sin egna för att skylt över ett vidrigt brott.

Magyar hade genom sin fru väldigt god insyn i vidden av den korruption som befästade landets styre, något han även utnyttjat i valkampanjen.

En del är känt om Magyars politiska positioner. Precis som Orbán är han för en restriktiv invandringspolitik. Men han är mer marknadsliberal och vill minska statens möjligheter att gynna vissa företag. I andra frågor som inställningen till Pride-parader och Ukraina har han hållit låg profil, väl medveten om att Orbán velat ha konflikt kring dem. Det antas dock allmänt att Magyar kommer föra en betydligt mindre obstruerande politik inom EU-kretsen, en del av valbudskapet var att normalisera relationerna till grannländerna.

Magyars bakgrund inom Fidesz anses ha varit avgörande för att han kunde utmana Orbán och vinna över honom. Han kände helt enkelt till systemet inifrån och förstod dess svagheter. Bland annat har Magyar varit skicklig på att nå unga väljare via sociala medier och att knyta till sig entreprenörer.

Det är förstås omöjligt att veta hur Magyar kommer utvecklas vid makten. Olyckskorparna kan peka på att även Viktor Orbán av omvärlden sågs som en frisk fläkt när han kom till makten. Magyar kommer behöva tampas med ett statsmaskineri som byggts upp under Orbán och där korruption är den olja som driver systemet. Det är lättare att korrumperas av ett korrupt system än att reformera det.

Men maktskiftet är i högsta grad välkommet även om de mest stjärnögda förhoppningarna på Magyar inte skulle infrias. Förhoppningsvis kommer vi framöver slippa ett Ungern som skamlöst vänsterprasslar med Moskva. För Europa som helhet är det ett stort steg i rätt riktning.

Ungern kommer dock lika lite som Polen eller något annat postkommunistiskt land förvandlas till en liberal fyrbåk efter detta. Enskilda politiker har att navigera efter sitt lands strukturer och historia. Partisystemen är mindre stabila i öst och ideologi spelar inte samma roll som här. Därför är det ganska förfelat att göra direkta jämförelser med exempelvis de nordiska länderna med en helt annan demokratisk tradition.

EU får inte heller dra fel slutsatser av detta. Folkligt missnöje med unionen handlar inte bara om manipulation. Sådan skulle inte fungera om det inte fanns någon som helst grund för den. Behovet kvarstår därför att göra unionen attraktiv även för dem som inte delar alla mål som Bryssel satt upp. EU måste fokusera på de hårda frågorna – försvar, ekonomi och yttre gränsförsvar. Detaljregleringar och värdegrundsoffensiver som går på tvärs med nationella traditioner kommer däremot stöta bort väljare och kunna utnyttjas av politiska krafter som vill försvaga unionen även där den behöver vara stark. Orbán föll till sist, men han var också symptom på en verklig intressekonflikt som EU-ledarna kommer behöva hantera även framöver.

Ämnen i den här artikeln

Senaste nytt - Ledare

Håkan Boström: Erkänn att Såggatan blev ett fiasko

Adam Cwejman: Sänkt bensin- och dieselskatt låser Sverige i oljeberoende

Susanna Birgersson: Sluta ge barnen digitalt socker hela tiden

Naomi Abramowicz: Politiken har bidragit till äldreomsorgens problem

© Göteborgs-Posten