Omskolning. Det låter vagt hotfullt. Man kommer spontant att tänka på Mao? Små sparvar som inte får landa, något med grytlock, något med vad heter han, Myrdal? Omskolning, som i påtvingad omprövning.

Egentligen är det väl något helt fantastiskt, omskolningen, om den är självvald. Att en bit in i berättelsen bestämma sig för att bli en annan karaktär. Själv funderade jag i några darrande veckor på att bli präst, sen drack jag kaffe med en präst, och resten är en annan krönika.

Men faktum kvarstår: något annat måste man ju bli. Man behöver ju bara slå på nyheterna för att förstå att klockan klämtar och det är dags att blåsa upp livbåten. Inte kan man gå runt och vara scrummaster för alltid! Är livbåten kanske ett rejält elektrikerdiplom? Har du funderat på titeln arborist?

Jag har flera exempel i min närhet, där folk säger upp sig från sina liv för att bli något motsatt. Det är som en hel sådan där löjliga familjen av folk som byter hatt: från sotare till bagare till skomakare till........

© Göteborgs-Posten