Sveriges, och Europas, beroende av USA och Kina är ständigt i ropet. Vare sig det handlar om råvaror, försvarsindustrin, bolagssägande eller vårt beroende av kinesisk tillverkningsindustri.

Ständigt återkommer slutsatsen att oberoende är nödvändigt eftersom det skänker oss frihet. Mer konkret: rörelsefrihet att agera självständigt och inte låta oss styras av den politiska ledningen i USA eller Kina.

Men det finns ett område i vilket det fortfarande råder en påfallande tystnad, trots att det är den del av vårt samhälle som utsätter oss för det djupaste och mest kritiska beroendet av USA: digital infrastruktur.

Om vi bortser från privat kommunikation och elektronik, vilket inbegriper alltifrån sociala medier till tjänster vi dagligen använder, så är den offentliga sektorn beroende av amerikanska it-lösningar en av våra absolut största sårbarheter.

Det har varit en långvarig process som i god tro inleddes redan på 1990-talet. Först skulle offentlig sektor – från kommun upp till statliga myndigheter – digitaliseras, det vill säga bruka olika typer av användbar mjukvara. I ett andra steg skulle all information upp i molnet för enkel delning och samarbete inom organisationen. I ett tredje steg som vi just nu är inne i skulle allt detta föregående integreras med AI-tjänster för optimal effektivitet.

Digital infrastruktur är kritisk infrastruktur. Men denna digitalisering är alltså i Sverige nästintill synonym med inköp av amerikanska mjukvarutjänster, molnlösningar och användning av amerikanskägda datacenter. Marknaden domineras helt av bolag som Microsoft, Amazon, Oracle, Alphabet.

Och mer ska det bli.

Förra året beslutade........

© Göteborgs-Posten