På en av de oanvända patronerna hade 22-årige Tyler Robinson, som mördade Charlie Kirk, skrivit "Hey fascist! Catch!". Tänk att ett ord som beskrev den italienske diktatorn Benito Mussolinis parti lever vidare i politiskt våld i USA, hundra år senare.

Vi är dömda till att ständigt leva i skuggan av det europeiska 1900-talet, vare sig vi vill det eller inte. Det är heller inget vi är obekanta med i Sverige och under flera år under 2010-talet så var den där historiska skuggan särskilt påtaglig.

För nästan exakt ett decennium sedan skrev jag på ledarsidan om “Året då alla blev fascister”. Det var ett speciellt år i svensk politisk historia. På väldigt kort tid gick Socialdemokraterna från att beskriva restriktiv invandringspolitik som “rasistisk” och “fascistisk” till att dra i nödbromsen och själva stänga gränsen på obegränsad tid.

Den uttalat antirasistiske statsministern hade själv gjort det mest rasistiska tänkbara. Från “mitt Europa bygger inga murar” som Löfven uttryckte det till “fascism” inom loppet av några veckor. Det var förvirrande.

På den tiden sattes det av många likhetstecken med att ens diskutera invandringspolitikens konsekvenser, dess utformning samt för- och nackdelar med att vandra ut i fascismens idélandskap. Detta var i den era då skribenten Henrik Arnstads ord var tongivande för den dåvarande Löfvenregeringen. Det var mot Arnstads ord som statsministern lutade sig när han skulle beskriva SD och dess politik. Och Arnstad skrädde inte orden: Sverigedemokraterna var, och är, ett fascistiskt parti oskiljbart från dess rötter.

Men inte bara det. Arnstad hävdade att om man gav SD “rätt” i invandringspolitiken, vilket han ansåg att både S och M gjorde, avslutade man den svenska demokratin och banade väg för den “fascistiska diktaturen” som Sverige idag, enligt Arnstad, har blivit. I samband med valet 2022

© Göteborgs-Posten