Europa betalar ett högt pris för 2010-talets misstag
2011 fattades ett historiskt beslut i Tyskland. Den dittills långsamma utfasningen av kärnkraft skulle ske nästan omedelbart. Katastrofen i Fukushima i Japan skrämde den tyska regeringen, som snabbt gjorde om de befintliga utfasningsplanerna. I april månad 2023 fullbordades nedläggningen då den sista kärnreaktorn i Bayern, Isar 2, stängdes.
I början av seklet producerade den tyska energisektorn 170 TWh el från kärnkraft, nästan en tredjedel av den totala energiproduktionen. Det var en central del i den tyska industrin och dessutom en förutsättning för de stadigt minskande koldioxidutsläppen mellan 1990–2010. Kina producerade samtidigt ungefär 18 TWh från kärnkraft, obetydligt i jämförelse.
Men dessa två länder gick därefter i motsatt riktning. Medan Kina expanderade sin kapacitet varje år, minskade Tyskland sin. 2012 producerade länderna ungefär lika mycket kärnkraftsel. 2026 producerar Tyskland 0 TWh el från kärnkraft, Kina 443 TWh. Tysk elproduktion nådde en topp 2017, innan kärnkraften helt hade avvecklats. Därefter minskar elproduktionen, medan den bara ökar i Kina.
Kina, som i början av 1980-talet i huvudsak var en fattig jordbruksekonomi, industrialiserades i snabb takt. Tyskland, som länge varit världens tredje största ekonomi.
Den medvetna nedläggningen av kärnkraften i Tyskland sågs till en början som en nödvändig del av den gröna omställningen. Angela Merkel beskrev 2011 hur Tyskland skulle bli ett föredöme i "en era av förnyelsebara energikällor". Tyskland skulle bli det "första stora industrialiserade landet som uppnår omställningen".
Under 2010-talet expanderade vind- och solenergin väldigt snabbt. Men konsekvenserna var inte enbart positiva. Eftersom elen från sol och vind är så pass ojämn över året och är geografiskt utspridd, uppstod allvarliga problem när man kompletterade bortfallet av kärnkraftsel med ett tredje energislag, naturgas.
Parallellt med nedläggningen........
