Den arabiska våren ingen märker
Scenen hör inte till de förväntade. Ledaren för den Al-Qaida-understödda Al-Nusrafronten, Ahmed al-Sharaa, skakar, glad i hågen, hand med USA:s president, Donald Trump.
Under mötet, som ägde rum förra veckan, meddelade Trump att sanktionerna mot Syrien hävs. Det kan behövas: En majoritet av landets 22 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen, merparten av infrastrukturen ligger i ruiner och staten klarar knappt sina åtaganden.
Men fred med en Al-Qaida-man?
Al-Nusrafronten, en sunnimuslimsk islamistgrupp, höll sig stadigt fast i norra Syrien under 2010-talet. Detta även efter att den tidigare syriske diktatorn, Bashar al-Assad, med rysk hjälp nedkämpat merparten av motståndet under det blodiga inbördeskriget som inleddes 2011.
I Idlibprovinsen, på gränsen till Turkiet (som Al-Nusra informellt var allierad med), höll sig al-Sharaa envist kvar. Tills december 2024, då Assadregimen med Al-Nusrafrontens hjälp föll likt ett moget äpple.
Den förväntade fortsättningen var att inbördeskriget skulle blossa upp igen och att nya massmord väntade, i synnerhet på den alawitiska minoriteten, en sekt inom shiaislam, som utgjorde kärnan i Assadfamiljens regim.
Men det befarade har uteblivit. Det har inte saknats vedergällningsaktioner, i synnerhet utförda av ännu radikalare element närstående Al-Nusrafronten. Men den största nyheten är........
© Göteborgs-Posten
