Under hösten har det märkts (men inte i så stor utsträckning) att de tappade Cornelius och Nanasi, allsvenskans förmodligen två bästa spelare under våren. Med det vill jag säga att vilket annat lag som helst hade haft svårt att ens vara nära att kunna ersätta dem med någon som närmelsevis kan prestera på hög nivå. Bolin har visat framfötterna i Nanasis frånvaro och Rösler har visat att han absolut är på en hög nivå. Malmö är helt enkelt i en klass för sig när det gäller bredd och spets.

Vissa har stuckit ut mer än andra

Taha Ali har inte nått upp till samma nivå som förra året enligt mig, men har ändå en spets som är på hög internationell nivå. Kvickheten och tekniken kombinerat gör honom till ett livsfarligt vapen när matcher är tillknäppta. Han är en sådan spelare jag hade kunnat ta ut i landslaget tack vare hans spets. Att kunna slänga in honom ger laget en möjlighet att förändra på riktigt! Precis som utfallet blev i gårdagens guldmatch mot Göteborg. Oliver Berg är bra men han löser inte upp knutar på samma sätt som Ali. Ett mål och en assist gjorde att Taha Ali blev direkt avgörande för att bärga pokalen. Motståndarna måste i princip hela tiden offra två spelare för att försvara mot honom och givet blir då att någon annan hamnar fri. Ali sticker helt enkelt ut i mängden.

Botheim och Kiese Thelins vår var outstanding. Även om tempot i målskyttet ebbat ut har de varit oerhört viktiga för helheten. Tillsammans har de stått för 27 mål (fler än hela Västerås) och kräver ständig uppmärksamhet från försvararna. Botheim är rörlig och i sina bästa stunder riktigt vass. IKT är en straffområdesspelare som gör precis det han ska. Båda har sina brister så klart men hade de varit mer kompletta hade de inte varit i allsvenskan alls.

Den viktiga stommen har presterat!

Pontus Jansson, Berg Johnsen och Johan Dahlin är de spelarna som Rydström litat mest på. Den så kallade livsviktiga stommen. Sällan gör de dåliga matcher och åtminstone två av dem är otroligt drivande för att laget ska vara på tårna. Alla lag behöver den här typen av spelare. Spelare som tar ansvar och gör allt för att både de själva och lagkamraterna ska få chansen att prestera på sin högsta nivå. Som tränare är det de här spelarna som man skriver ner först i sin laguppställning och som man inte vill ska bli skadade eller avstängda. I mina ögon förtjänar framför allt Dahlin alla superlativer han kan få. Grym säsong (som vanligt numera)!

Nanasis betydelse kan ingen ifrågasätta. Hugo Bolin kom in och tog över stafettpinnen med bravur och ska Haksabanovic eller Vecchia ta tillbaka den platsen måste de öka upp varvtalet. Bolin har en enorm potential och kan likt Nanasi gå från ganska anonym till en stjärna på kort tid. Övriga spelare är givetvis också........

© fotbollskanalen