Vi kan nog alla vara överens om att Mjällby tog kommandot uppe i Solna. Ännu en gång bevisade de att de har det som krävs för att vara allra längst upp i tabellen. Finurligt anfallsspel och solid defensiv. Men ekvationen på nationalarenan gick inte riktigt ihop för Blekinge-laget den här gången.

Precis som många gånger tidigare denna säsongen stod det en svart koloss och förstörde det roliga för motståndarna. Kalla dem ett extra X i ekvationen eller något annat svårberäkneligt om du så önskar. AIK är längst upp i den allsvenska tabellen och jag undrar när de ska börja förlora? De måste förlora! Just nu tyder allt och samtidigt ingenting på just det.

När de spelar bra vinner de rättvist! När de spelar hyfsat vinner de efter ett långt inkast! När de är dåliga vinner de också på något oförklarligt sätt. Den otäcka, tungt mullrande AIK-maskinen har verkligen dragit igång och gjort oss förvirrade, men samtidigt oerhört imponerade. Normalt sett brukar man påstå att vinner man matcher även om man inte är bra så är det ett tecken på att en topplacering nalkas. Laget tror det just det med all tydlighet sen en tid tillbaka och nu börjar även jag tro det på allvar.

Snart är en tredjedel av säsongen spelad och AIK har noll förluster! De har hittat tillbaka till den intensitet som gjorde dem framgångsrika under 2024 och det är den tillsammans med den fysiska närvaro som laget besitter som är deras X-faktor. Spelarna brinner och är sådär lagom elaka, vilket gör dem väldigt svåra att möta. Man får inget gratis utan måste fightas för varenda centimeter. I tillägg har de just nu spets framåt på vissa spelare. Det gör att det inte krävs sju målchanser för att göra mål. Nu väntar två riktigt tuffa utmaningar i veckan som kommer och står AIK utan förlust även efter mötena med Häcken och Hammarby måste planerna för en guldfest ändå finnas i någon ansvarigs bakhuvud, eller?

Kosugi vs Markovic

Jag fullkomligt älskade duellen mellan Kosugi och Markovic. Ofta är det ju så att när den ene spelaren är bra så är den andre dålig. Enkelt och logiskt. I detta fall var det så att båda var bra och jag kom på mig själv att sitta och hoppas på att bollen skulle leta sig ut på den kanten så ofta som möjligt. Båda är starka i kroppen, aggressiva och drivande i både offensiven och defensiven.

Kosugi är duktig på att komma nära motståndaren utan att bli bortgjord. Många andra vill ha 1,5-2 meter för att kunna styra anfallaren eller vara redo på vad den ska göra. Kosugi är så nära så att motståndarna inte ens får tid. Hans kvicka fötter och snabba sidledsförflyttningar gör honom modig........

© fotbollskanalen