Efter åtta år ihop kan man ju tycka att en skilsmässa borde vara emotionell i någon utsträckning. Men så är det knappast i det här fallet. I stället har Nilsson Lindelöf senaste åren varit ansiktet utåt för jättens strategiska kräftgång.

Och det är inte hans fel.

Det är Manchester Uniteds fel.

***

Starten i United-tröjan var tuff. Mardrömslik, nästan. Jag minns än i dag den där enkla långmackan han bara skulle nicka hem till egen målvakt. I stället missade han bollen – och gav bort ett mål.

Ett gäng svajiga insatser följde och min åsikt är att Nilsson Lindelöf aldrig riktigt lyckades hämta sig från den initiala bilden av honom som sattes i England där och då. Inte tillräckligt fysisk, inte tillräckligt robust.

Inte tillräckligt bra.

Emellanåt kan jag tycka att den häftiga kritik han fick utstå var omotiverat hård. Ibland kunde han göra bra insatser men sågas ändå. Han blev någon form av hackkyckling.

Med tiden spelade han upp sig och hans anseende fick en någorlunda upprättning. Det lade grunden till att det till slut blev åtta år sammanlagt på Old Trafford tack vare två kontraktsförlängningar.

Inte illa pinkat för en hackkyckling. Dessvärre var det två förlängningar........

© fotbollskanalen