Det här behövde gå sönder
Det här behövde gå sönder
För en och en halv vecka sedan dog italienarnas VM-dröm.Det här behövde hända - annars hade allt fortsatt som vanligt.
Känslorna i Italien har hunnit vandra genom alla stadier. Alla har fått säga sitt, och fortsätter göra det. Diskussionerna tar aldrig slut.
Vi har matats med oändliga berättelser om tonåringar som aldrig fått uppleva ett VM, om far- och morföräldrar som kanske inte lever till nästa, om en nationell identitet som gått förlorad, om vems fel det är - förbund, klubbar, tränare, spelare, systemet. Och så vidare, och så vidare.
Vi vet egentligen redan allt det där. I Italien har detta diskuterats, analyserats och påtalats i flera år utan att någonting har gjorts. Efter det förra missade VM:et fanns ett EM-guld från året före att luta sig mot och man kunde skjuta problemen framför sig.
Den här gången finns inget man kan gömma sig bakom.
Missförstå mig rätt. Det finns absolut inget tillfredsställande i att Italien missar ett VM. Men utan ett misslyckande av den här magnituden hade krisen fått fortsätta obehindrat. Och varje dag till med det här systemet är ett steg närmare döden för italiensk fotboll.
Man kan som sagt rada upp allt som är fel. Ungdomsverksamheten, antalet italienska spelare i ligan, hur klubbarna arbetar, hur förbundet styrs, arenorna. Listan är lång. Så låt mig nu komma med min take: Det är så........
