Se en Premier League-special i spelaren.

Jag heter Jonas och är Arsenal-supporter.

Då vet ni var mina sympatier ligger. Det är ingen idé att jag hymlar med det.

Jag är taggad och glad över att ha anförtrotts Englandsbloggen på Fotbollskanalen efter Tobias, som gått och blivit chefredaktör. Vi närmar oss slutet av säsongen och det ska bli oerhört spännande att följa både titeljakten och bottenstriden tillsammans med er.

Handskakningen är avklarad, dags för match.

Pendeln har svängt i toppen igen.

Arsenal gjorde vad man gjort så många gånger i år: utnyttjat att man har ligans säkraste defensiv till att plocka med sig tre poäng från en lurig match. 1–0-segern mot Brighton säkrades i den nionde minuten, och sedan följde en transportsträcka till slutsignalen.

Samtidigt fick Manchester City bara 2-2 hemma mot Nottingham Forest, och det skiljer nu sju poäng mellan ettan och tvåan. City har en match mindre spelad, men inte längre avgörandet i egna händer.

Inför veckoomgången hade Jurriën Timber sagt att Arsenal-spelarna smittas av nervositeten på läktarna. Detta efter att The Gunners låtit ett jagande Chelsea kontrollera matchbilden på Emirates Stadium, trots att gästerna var en man mindre på planen. Nu löste Arsenal en 2-1-seger tack vare David Rayas snabba reflexer i slutminuterna, men frågetecknet kring Arsenal-spelarnas mentala tillstånd gick upp i storlek. Har de verkligen vad som krävs för att gå hela vägen? Timbers konstaterande skapade rubriker.

Men det som den nederländske högerbacken sa i nästa mening gav i alla fall mig känslan av att laget inte är redo att duka under. Snarare finns det en hälsosam, utvecklande miljö i klubben.

- Nervositeten är något vi måste jobba på och prata om eftersom det hänt några gånger den här säsongen.

Samma angreppssätt som efter 2-2-debaclet mot Wolverhampton Wanderers (som sedan dess visat sig vara rätt bra på det här med Premier League ändå), då sa Mikel Arteta att laget hade samlats och reagerat på ett fantastiskt sätt under uppladdningen till 4-1-segern i derbyt mot Spurs. Ärligt, öppet och lösningsorienterat.

Ja, Arsenal har tre andraplatser i rad och inte en enda titel sedan FA-cupsegern 2019/20. Men ledarna och spelarna hittar fortfarande sätt att bygga vidare på det man har, och lösningar framåt.

Om inte annat så tror jag att Timbers uttalande hade effekt på de bortafans som gjorde den korta resan från London till Brighton under onsdagskvällen. Arsenal-supportrarna, även på bortaplan, brukar för det mesta paralyserat titta på med fasa i blicken när laget i år försöker hålla en uddamålsledning in i slutsignalen. På The Amex tycktes man dock nästan göra en poäng av att sjunga fram sitt lag under slutminuterna för att få bort just den där känslan av nervositet. (Med ena benet i den svenska fotbollen, med sin organiserade supporterrörelse, så har jag förstås svårt att förstå varför man inte gör det varenda gång.) Att man nåddes av nyheten att Elliot Anderson skruvat in 2-2 för Forest borta mot Man City med kvarten kvar att spela hjälpte förstås till att höja stämningen på den rödvita bortaläktaren.

Mikel Arteta har sagt att han vill att hans lag ska vara bäst på allt. Bygga spel, skapa chanser, omställningar åt båda håll, försvara högt, försvara lågt. Det vill väl varenda tränare, men det är få topplagscoacher som faktiskt ger den defensiva aspekten samma utrymme som den offensiva, varken i tal eller i praktiken, som Arteta gör.

I år har Arsenal ofta lutat sig tungt mot den defensiva delen av spelet, men det har gett resultat. Borta mot Brighton var Gabriel, Piero Hincapie och Declan Rice tre kolosser på egen planhalva. Hemmalaget fick svårare och svårare att skapa chanser ju längre matchen led, och vid 70-strecket tog Arsenal faktiskt över matchen helt och hållet.

Det är sådana här defensiva insatser som har tagit Arsenal till förstaplatsen i mars med luft ned till tvåan. Det är sådana här defensiva insatser som, trots att anfallsspelet hackar, får pendeln att svänga.

Det återstår en match i den 29:e omgången, bad vibes-derbyt mellan Tottenham Hotspur och Crystal Palace under torsdagskvällen, men här kommer ett axplock från omgångens nio av tio matcher.

João Pedro. Chelsea-anfallaren slog till med ett hattrick när laget plockade tre blytunga poäng i kampen om Champions League-platserna. CFC kom till Villa Park med en dyster liten resultatrad i ligaspelet, men omgång 29 blev en drömomgång för London-laget. Liverpool förlorade, Manchester United förlorade, samtidigt som The Blues alltså själva sänkte Aston Villa. Nu skiljer tre poäng mellan trean Man Utd och sexan Liverpool. Sa jag att också kampen om Europaplatserna ska bli en fröjd att följa i bloggen? Inte det? Då har jag gjort det nu, i alla fall.

West Ham United. Så reagerar man på en tuff 5-2-knock borta mot Liverpool. Ruska av sig smällen, ta med sig det positiva som ändå fanns att hämta från Anfield, och köra igen. En iskall Crysencio Summerville frälste The Hammers i London-derbyt mot Fulham, och nu är det bara målskillnad som skiljer West Ham från Nottingham på säker mark. Pyttelite högre upp i tabellen: Tottenham Hotspur.

Rob Edwards. Återigen fick långsidan på Molineux se sin tränare rusa som en galning längs sidlinjen och skrika ut sin glädje efter ett sent Wolverhampton-mål. Den här gången var det Andrés styrda skott som långsamt seglade in bakom en hjälplös Alisson Becker i Liverpool-kassen, fram till 2–1 för Wolves i den 94:e minuten. Att Edwards fått ett avsågat Wolverhampton - de kommer fortfarande att åka ur - att ta sig i kragen och leverera först en sensationell upphämtning mot Arsenal, och sedan segrar mot Aston Villa och Liverpool, är bragdartat.

Melker Ellborg. Hållen nolla i debuten för Sunderland i den tuffa bortamatchen mot Leeds United. Bra jobbat! Betygen i lokaltidningen blev därefter. Den kalmaritiske MFF:aren hämtades in som reserv till suveräne Robin Roefs i januarifönstret då reserven Anthony Patterson lånades ut till Millwall, och nu är PL-debuten alltså avklarad. Raka vägen in i blågults startelva till VM-kvalet senare i mars? Ellborg kommer att få några matcher på sig nu innan Roefs är tillbaka, och fortsätter han på den inslagna vägen lär han ha alla chanser att även få landslagsdebutera innan månaden är över.

Aston Villa. Inledde året med att besegra Nottingham på hemmaplan. Sedan har man två segrar, tre kryss och - efter 4-1-torsken hemma mot Chelsea - fyra förluster. Det ger en 14:e-plats i formtabellen under 2026, och det syns på planen. CFC hade inga problem med att skära rakt igenom Villa under onsdagskvällen och slutresultatet var mer än välförtjänt. Har Unai Emerys lag en till formtopp i sig i år?

Jacob Ramsey. Newcastle United visade både moral och kunnande då man utmanövrerade pånyttfödda Manchester United, trots en man mindre under hela den andra halvleken. Jacob Ramsey fick nämligen för sig att försöka filma till sig en straff i slutet på den första halvleken och det var inget svårt beslut för domaren att hala upp det gula kortet. Problemet för Ramsay var att han redan hade en varning. Marschordern kommer vid helt fel punkt i Ramseys korta Newcastle-karriär. Efter ett iskallt halvår på Tyneside hade den tekniske mittfältaren stått för två mål och en assist på sina fyra senaste ligamatcher, men nu väntar en avstängning av dummast tänkbara karaktär.

© fotbollskanalen