En träningslandskamp hemma mot Algeriet en tisdagskväll i början av juni borde inte generera speciellt hög puls och sanningen är säkert den att matchen ikväll heller inte gör det - men jag är väldigt emotionellt investerad i det som stundar.

Inte för att resultatet spelar speciellt stor roll - visst, gör vi 6-0 kommer det såklart sticka ut precis på samma sätt som att en fyramålsförlust vore ganska jäkla jobbig för JDT att gå på semester med - men det är detta som bjuds i svensk herrlandslagsväg dessa dagar och då är det det man får nöja sig med.

För jag ska vara ärlig, jag är utsvulten på mästerskap utan svenskt deltagande. Min generation växte bortskämda upp med att Sverige alltid spelade EM och vi var dessutom oftare med än utanför när det kom till VM.

Nästa år har det gått åtta år sen den där förtrollade sommaren i Ryssland 2018 och sen dess har de svenska herrarna bara spelat ett mästerskap - ett pandemipräglat, uppskjutet EM utspritt över hela kontinenten.

Så efter sju svåra år, en jobbig skilsmässa med Janne Andersson och en minst sagt bumpy start med vår danske förbundskapten så vädrar jag återigen morgonluft.

VM-kvalet är i full gång för alla andra, men med tanke på vår fyralagsgrupp blir vårt........

© fotbollskanalen