Peter Kadhammar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 05.34

GÖTEBORG. Efter 45 års vistelser på andra platser är jag tillbaka där jag studerade och sitter vid ett middagsbord med de gamla vännerna.

Göteborg är sig likt. Man kör in i staden, tar sikte på Kungsportsavenyn och hamnar i Värnamo. Man försöker undvika Hisingen och upptäcker att man är på väg till Falkenberg.

Medan Pia och jag krånglar oss fram tänker jag på August Strindberg som beskrev en återträff med gamla kamrater i den självbiografiska romanen ”Ensam”. Sedan tänker jag desto mer på Göteborg.

Hur lyckades en liten stad, byggd på några klippor, skapa ett trafiksystem värre än något annat i världen, trängre än Teherans, hänsynslösare än Paris och obegripligare än Niameys? Har det med den ökända korruptionen att göra? Gammaldags inkompetens? Experimenterade trafikplanerarna med hallucinogena droger samtidigt som de lekte fram bilarnas flöden?

”Allting föreföll …........

© Aftonbladet