Det är synd om centralbanksmänniskorna
Längtan efter semester är stor. Men före midsommar väntar två nervösa veckor för världens stora centralbanker – och för oss andra. Bland annat ska Federal Reserve, ECB och Riksbanken lämna nya räntebesked i en värld som blivit betydligt svårare att både förstå och förutsäga.
ECB signalerar att inflationsriskerna ökat och väntas därför höja styrräntan till 2,25%. Fed och Riksbanken kan däremot välja att avvakta. Men besluten är långt ifrån enkla. I dag hade nog August Strindberg omformulerat sitt berömda citat och sagt: ”det är synd om centralbanksmänniskorna”.
Två dominerande frågor
Hormuzkrisen gör att stressnivån hos världens centralbanker är påtagligt förhöjd. Samtidigt pågår ”strider” inom institutionernas väggar, mellan ränteduvor som vill invänta mer analyser och fakta och hökar som vill agera förebyggande innan långsiktiga inflationsförväntningar åter börjar stiga.
Två frågor dominerar nu diskussionen. Vilka blir de uthålliga effekterna av krig och kris i Mellanöstern på kostnadsläge och inflation? Och hur ska penningpolitiken navigera i en värld som blivit strukturellt mer oförutsägbar – och där produktivitetstillväxt spelar en allt större roll?
I dag ska centralbanker hantera en ekonomisk och finansiell miljö som formas av geopolitik, fragmentering, energiosäkerhet, höga offentliga skulder och tilltagande politisk polarisering. Samtidigt pågår en stark........
