Robert Bergqvist är seniorekonom på SEB

Något märkligt händer på räntemarknaden. Det är ett globalt fenomen som inte bara kan förklaras av centralbankernas penningpolitik eller inflationen. Utvecklingen är snarare strukturell än konjunkturell.

Priset på investeringskapital, realräntan, har stigit under flera år och uppgången har intensifierats under 2026. Det skapar oro för effekterna på både BNP-tillväxt och tillgångspriser som bostäder och börser.

Det finns också en politisk stress. Japans och USA:s samordnade stödköp av yen i slutet av juli är ett tecken i tiden och ett uttryck för oron för höga offentliga skulder. Jag återkommer till denna ögonbrynshöjande sommarhändelse.

Feds modellskattningar visar att USA:s tioåriga riskfria realränta – priset på pengar efter hänsyn till inflationen – ligger på 2,1%. Det är en uppgång med 2,5 procentenheter på sex år.

På marknaden handlas realräntan till 2,4%, nära de högsta nivåerna sedan den globala finanskrisen 2008–2009. Att realräntan var negativ 2020 var alltså inte normalt.

För sparare innebär det en attraktiv riskfri avkastning med riktig köpkraft. En ränteplacering framstår därmed som ett mer konkurrenskraftigt alternativ till aktier – om vi beaktar skillnaden i risk.

Men högre räntor utmanar samtidigt börser och högt skuldsatta stater, hushåll och företag. Framtida vinster ska diskonteras hårdare. Med en amerikansk riskfri realränta över 2% blir tiden dyr........

© Affärsvärlden