Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Just nu är jag på hemväg från Auschwitz med en busslast gymnasister från Ekenäs.

Det har gått ett kvartssekel sedan jag för första gången tillsammans med Tölö gymnasiets rektor Tom Gullberg och en elevgrupp styrde kosan mot de krigstida nazityska lägren.

Den resan arrangerades av en norsk stiftelse, och vi hade med oss ett tidsvittne, en norsk motståndsman som tillbringat krigsåren som fånge i Sachsenhausen.

Auschwitz är en svår plats att besöka – och ta in.

Förintelseläger är något annat än koncentrationsläger.

För mig var det först på tredje eller fjärde besöket som jag på något sätt upplevde mig ha insett vad det verkligen handlade om. Därefter dröjde det många år – och krävde flera besök – innan jag kunde förmå mig att behandla ämnet på lektioner djupare än det sedvanliga ytskrapet.

I Auschwitz föser guiderna idag i raskt tempo grupper av headset-försedda ungdomar mellan de österrikiskbyggda kasernerna.

I närliggande Auschwitz-Birkenau, stort........

© Åbo Underrättelser