Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Den senaste världspolitiska utvecklingen ger inspiration till historiska funderingar.

Utrikespolitik är inte lätt. För oss i Finland var det ett helt okänt fält, när vi plötsligt och oväntat för mer än ett sekel sedan fick vår självständighet.

Bland de första dragen vi gjorde var att välja en tysk prins till kung av Finland. Vi såg banden till Tyskland som en trygghet mot faran i öster, nu inte längre enbart i form av ryssarna utan framför allt den röda faran. Friedrich Karl av Hessen skulle få namnet Väinö I.

Valet gjorde vi en dryg månad innan Tyskland kastade in handduken i första världskriget och blev en utstött paria i det internationella samfundet.

Finland hoppade i galen tunna 1918, men kravlade sig ur. Men det kom många nya tunnor att välja.

Finland hade hoppat in i galen tunna.

Vår tyskvänliga regering avgick, den efter inbördeskriget i praktiken landsflyktige Mannerheim kallades tillbaka som riksföreståndare och lyckades med konststycket att få Finland accepterat av omvärlden som en självständig stat.

Finland........

© Åbo Underrättelser