Handstilen som försvann

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag är en skrivande människa, men största delen av det jag skriver för hand numera är budskap från mig själv till mig själv. Handstilen blir därefter.

I en skrivbordslåda på jobbet finns ett tentamenssvar som jag skrev under mitt andra studieår hösten 1990. En kollega hittade det vid en institutionsflytt och jag har bevarat det som en hälsning från mitt tjugoåriga jag.

På ett av papperen besvarar jag en fråga om ”De centrala målen inom mellaninstansförvaltningen och de huvudsakliga målen i reformsträvandena”.

Ett bra svar, men det som sticker ut är handstilen i blyerts på det rutiga konceptpapperet. Jämn, tydlig, aningen framåtlutande textning, som arbetar sig igenom ”de fristående distriktsförvaltningsmyndigheterna” och ”demokratiseringen av länsförvaltningen” utan att slarva med en enda bokstav.

Med den handstilen producerade jag metervis med anteckningar i rutiga häften under skoltiden och........

© Åbo Underrättelser