Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Jag deltog för några veckor sedan i Svenska Yles diskussionsprogram Slaget, där vi diskuterade Afrikas stjärna. Diskussionen var konstruktiv, men vi hann inte gå djupare in på frågan om vad ”vi” (som samhälle, som individer) skall göra med problematiska konstverk, böcker eller spel.

I dagens polariserande klimat verkar det finnas en beställning på entydiga svar. Jag tänker att svaren är kontextbundna. Talar vi om konstutövning, så måste det finnas ett stort handlingsutrymme. Konsten ska få provocera och gå ut över det bekväma.

Men talar vi om pedagogiska sammanhang, så måste materialet som används i daghem kunna svara på tydliga pedagogiska mål. De som arbetar med barn är de som bär ansvar för hur barn ser på varandra.

I en

© Åbo Underrättelser