Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Vajern knarrade när jag drog i handbromsen. Chipspåsen prasslade. Jag rev upp den, stoppade i mig. Flarnen knastrade. Gott! Smulor spred sig på sätet. Bilen omslöt mig, parkerad vid bussens vändplats, en kilometer hemifrån. På andra sidan: lekparken jag så ofta missat, trots pappaledigheten. Handen gick, käkarna jobbade.

Detta är ett slag i magen. Statistiken är brutal. Majoriteten av vuxna tröstäter. Många har det som huvudsaklig coping-metod, särskilt kvinnor. En tredjedel av tonåringar i västvärlden gör det. Stressätande är vanligare än du tror.

Vad f*n hjälper det att daska med pekpinnen på en kosttriangel, då verkligheten är en sköldborg av fett, smak, och äckel, som skyddar legioner av utmattade själar?

Ett självförstärkande beteende. En ond cirkel. Belöningssystemet kickar igång. Dopamin flödar. Du mår härligt – temporärt. Sen rasar det. Suget flammar upp igen.

Varifrån trodde du fetmapandemin........

© Åbo Underrättelser