Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

I dagarna är det 60 år sedan jag döptes i den kyrka som Gustaf Fröding beskrev att hon står och lyser över bygden ”som en bondbrud grann och ny”.

Jag är uppvuxen i samma landskap där kyrka och människor går in och ut i varandras liv.

Där är glimten i ögat självklart lika närvarande som allvarsdjupet. Där är jag döpt. Där har jag arbetat som präst.

Jag firar inte mina dopdagar stort. Jag vet om dagen, det räcker. Viktigare för mig är att jag vet att jag är döpt innan jag behövde kunna något annat än att le och........

© Åbo Underrättelser